Svårt att få en diagnos

Tyvärr är det så att många som lider av benskörhet (osteoporos) inte vet om att de har sjukdomen. Det visar sig nämligen att bara 17 procent av dem som har brutit benet till följd av benskörhet faktiskt får diagnosen ”benskörhet”. En konsekvens av det är att fler olyckor och benbrott skulle kunna undvikas om man hade mer kunskap och därmed kunde arbeta med förebyggande insatser.

På sätt och vis är benskörhet en dold folksjukdom som inte blir bättre eftersom sjukdomen inte kommer över natten. Istället smyger den sig på patienten. I Sverige förekommer det närmare 70 000 benbrott årligen vilket givetvis kostar samhället en hel del. Redan idag upptar benskörhetspatienter näst flest vårdplatser. När man samtidigt beaktar att ungefär 40 procent av allt kvinnor över 80 år lider av benskörhet inser man att siffrorna kommer dra iväg. Om 20 år kommer vi ha dubbelt så många 80-åringar som idag. Ett sätt att komma till bukt med detta vore att kartlägga och diagnosticera patienterna tidigare. I en artikel som publicerades i Dagens medicin nyligen berättade två fysioterapeuter att deras jobb går ut på att söka upp patienter som ligger i riskzonen och eventuellt lider av benskörhet tidigt. Lite som detektiver. Ibland hittar de patienterna via register som anger om en patient har råkat ut för ett benbrott. Andra kontaktar de eftersom de rent generellt ligger i riskgruppen. Sedan kontaktar de patienten via brev och erbjuder de dem information, undersökningar. Om så skulle vara fallet, att de lider av benskörhet så får de behandling innan nästa fraktur uppstår. Ungefär 90 procent av dem som får brev tar sedan kontakt.

I dagsläget finns de inte många personer som arbetar på det här sättet. Men jag tycker att det verkar vara ett mycket bra sätt att försöka fånga upp patienter och i förlängningen förebygga och undvika den smärta som benskörhet kan resultera i.

Vad är benskörhet

Välkommen till min nya sida. Här tänkte jag främst skriva och diskutera olika saker som gäller benskörhet. Därför känns det helt naturligt att det här första inlägget kommer att handla om vad benskörhet egentligen är. Ett ämne jag förmodligen kommer att vidareutveckla senare.

Benskörhet är en av de vanligaste funktionshinderna  hos äldre människor. Benen blir bräckligare vilket gör att riskerna för benbrott och olika frakturer ökar. De kan uppstå vid fall, när man nyser, hostade eller slår i något. Naturligtvis leder det till mycket smärta.

I Sverige drabbas 70 000 personer varje år av fragilitetsfrakturer på grund av benskörhet. Utöver den smärta det medför hos patienten så är även kostnaderna för dessa frakturer stora för samhället och sjukvården. Studier pekar dessutom på att ungefär varannan kvinna och var fjärde man över 50 år kommer att bryta ett ben på grund av benskörhet. En hög siffra.

Faktorer som ökar risken för benskörhet är:

  • Ärftlighet
  • För lite träning
  • Kalciumbrist
  • D-vitaminibrist
  • Att man har gått in i klimakteriet tidigt
  • Cigarettrökning
  • Överdriven alkoholförbrukning
  • Det finns också ett antal andra sjukdomar som verkar öka risken för benskörhet.

Behandling av benskörhet sker delvis med hjälp av medicin men också genom att försöka få patienter att anamma en ny livsstil. Det kan handla om att lägga om till en mer hälsosam kost som innehåller mer Kalcium. Exempel på mat som innehåller mycket kalcium är mejeriprodukter, ost, broccoli, spenat, kål, gröna bönor, sojabönor, ägg och frukter som apelsin och fikon.

För att öka intaget av D-vitamin rekommenderas solljus och vitamintillskott.

Att försöka röra på sig lite mer brukar också rekommenderas. Det man vill är att öka styrkan i musklerna. Yoga kan också vara en bra vana. Särskilt eftersom den brukar hjälpa till med både hållningen, rörligheten och balansen.

Det är givetvis alltid bra att rådgöra med sin läkare och utforma behandlingen efter patienten.

Hej

Testar den nya bloggen.

© 2017 Osteaporos

Tema av Anders NorénUpp ↑