Sponsor på Osteoporosdoktor.se stödjer oberoende kunskap
Sponsor
Sponsor
Fraktur- och osteoporosguide till allmänläkare
Hur fungerar behandlingen av patienter med osteoporos? Vad händer om jag tackar nej till en behandling? Kan jag bli frisk av D-vitamin? Den behandlande läkaren skall förhålla sig till en mängd patienters olika frågor inom alla möjliga sjukdomsområden, och många av dessa frågor är av komplex art- också för specialistläkarna.
Denna 'Fraktur- och osteoporosguide för allmänläkare' är en samling av framträdande specialisters viktigaste kliniska erfarenheter inom osteoporos, med utgångspunkt att tidigt finna de patienter som har osteoporos och hög frakturrisk.
Målet; att den effektiva frakturförebyggande behandlingen påbörjas så tidigt som möjligt, att följsamheten förbättras och att antalet behandlade – av 450.000 svenskar med osteoporos – stiger.
Guiden är utvecklad av Osteoporosdoktors specialistläkare.
|
Kliniska riskfaktorer för utvecklingen av osteoporos |
Läs också om FRAX, som är ett datorbaserat redskap utvecklat av WHO för att bedömma 10års-risken för fraktur hos män och kvinnor. |
|
Gruppindelning av sjukdom associerat med osteoporos |
Anorexia nervosa Malabsorption Crohns sjukdom Celiaki (obehandlad) Hypertyreos Primär hyperparatyreoidism Testosteronbrist (män) Hypopituitarism Mb. Cushing Behandling med aromatashämmare Ankyloserande spondylit (Mb. Bechterew) Reumatoid artrit Mastocytos Multipelt myelom Kronisk njurinsufficient Långvarig immobilisering Organtransplantation (hjärta, lunga, njure, lever, benmärg) Osteogenesis imperfecta Osteomalaci |
|
Prioriterade förslag till utredningsprogram vid misstanke om osteoporos |
|
|
Uppföljning och behandling |
När diagnosen osteoporos är ställd – antingen vid en påvisad kot- eller höftfraktur eller med hjälp av DXA, påbörjas behandling med alendronat/risedronat eller om kontraindikationer, av denosumab (ges subkutant), intravenös bisfosfonat (zoledronsyra) eller strontiumranelat. Erfarenheter visar att det största problemet, vad gäller följsamhet, är påbörjandet av behandlingen. Därför rådes patienten till ett ”följsamhets”-samtal efter 3 månader och efter behov. Om patienten har smärtor pga vertebrala frakturer, bör smärtbehandling erbjudas. Det är viktigt att informera patienten om sjukdomens natur och om en livsstil som bibehåller skelettet. På några platser erbjuds undervisning till patienter, i form av kurser om osteoporos. Det är viktigt för den frakturförebyggande effekten av behandling, att patientens behandling inte avbryts av en eller annan orsak. Behandlingen bör därför övervakas. Om en viss typ av behandling läggs ner p.g.a. en eller annan anledning är det viktigt att erbjuda patienten en annan behandling. För att öka följsamheten och finna de få patienter där behandlingen inte fungerar, skall DXA utföras 2-3 år efter behandlingsstarten. |
|
Remiss till DXA |
Patienter över 50 år med frakturer som uppstått vid lågenergitrauma (t.ex. fall i samma plan) eller som skett spontant. DXA-skanning: En del DXA-maskiner kan också påvisa vertebrala frakturer (VFA). I de fallen kan även en undersökning för vertebrala frakturer ingå i DXA-undersökningen. |
|
Remiss till röntgen |
Vid misstanke om kotkompression, skall det skrivas en remiss till röntgen. Man kan mäta höjdreduktionen av kotkroppen på laterala röntgenbilder. Röntgenbilder bör tas av både thorakal-och lumbala columna. |
|
Följande patienter bör remitteras till röntgen av bröst- och ländrygg |
|
|
Remiss till osteoporosspecialist |
|
|
Påbörjande av frakturförebyggande behandling utan föregående DXA |
Följande patienter bör erbjudas frakturförebyggande behandling, eventuellt utan föregående DXA: |
|
Kalcium och vitamin D |
Alla patienter med som får frakturförebyggande läkemedel ska även erbjudas substitution med 1000 mg kalcium och 800 IE vitamin D dagligen. |
|
Till följande patienter med frakturer kan behandling med kalcium och vitamin D enbart övervägas |
Patienter med förväntad överlevnad på mindre än 1 år. Patienter som inte tolererar frakturförebyggande behandling. |
|
Frakturer, lågenergifrakturer |
Lågenergifrakturer sker i typfallet från 50 år och uppåt, och är frakturer som uppstår spontant eller vid fall i samma plan. Enbart lågenergifrakturer i ryggraden och lårbenshalsen är diagnostiska för osteoporos. |
|
Kliniska indikatorer på frakturer i rygge |
|
|
Uppföljning av en patient med lårbenshalsfraktur |
Om din patient har drabbats av en diagnosticerad lårbenshalsfraktur, bör du vara uppmärksam på om denne har blivit undersökt vad avser osteoporos, och om frakturförebyggande behandling har satts in. Om inte, bör patienten utredas för sekundära orsaker till osteoporos och remitteras till DXA. Frakturförebyggande läkemedelsbehandling bör övervägas. |
|
Övriga frakturer som i hög grad är associerat till osteoporos |
|
|
Ryggsmärtor, kvalitativt |
En patient över 50 år, som får smärtor i ryggen, som inte försvinner i loppet av 14 dagar, bör undersökas för osteoporos. Ryggsmärtor kan bero på många andra orsaker, och man kan till och med ha vertebrala frakturer utan smärtor. |