FRAX för allmänläkare

Av Mattias Lorentzon, Associate Professor, MD, PhD

I Sverige beräknas var annan kvinna och var femte man att drabbas av en osteoporosfraktur under livstiden. Trots att den svenska frakturincidensen ligger i absoluta världstoppen behandlas endast en mycket begränsad andel av äldre kvinnor med tidigare osteoporosfraktur med frakturförebyggande läkemedel i Sverige.

En av orsakerna till detta är svårigheter att identifiera riskpersonerna.

Ett enkelt hjälpmedel för att beräkna den absoluta frakturrisken (på 10-års sikt) har nyligen utvecklats av Världshälsoorganisationen (WHO). Utifrån originaldata från drygt 230.000 patienter har man värderat olika riskfaktorers betydelse för frakturrisken i en rad olika länder.

I FRAX matar man in patientens ålder, längd, vikt och kön.

Beräkna den 10-åriga frakturrisken

Ökande ålder ökar den absoluta frakturrisken och är den starkaste riskfaktorn för fraktur. Förekomst av andra starka riskfaktorer, så som tidigare osteoporosfraktur (lågenergifraktur) och höftfraktur hos förälder medför var och en ungefär fördubblad relativ frakturrisk. Dessa riskfaktorer kan FRAX ta hänsyn till. Varje standarddeviation sänkt bentäthet i höften vet man medför en 2-3 gånger ökad risk för fraktur i höften.

Om det finns ett bentäthetsvärde från mätning i lårbenshalsen, ska man lägga in värdet i FRAX, men om mätning inte ännu är gjord, kommer FRAX att beräkna 10-åriga frakturrisken utifrån ett medelvärde på bentätheten i en population med samma ålder och kön.

Medicinering med kortisontabletter ökar frakturrisken kraftigt, beroende på dos. Förekomst av kortisonmedicinering, motsvarande minst 5 mg Prednisolon under 3 månader ökar frakturrisken och ska anges i FRAX.

Underlättar anamnestagningen för läkaren

FRAX kan fylla en viktig funktion i att instrumentet underlättar anamnestagningen för läkaren, som kanske inte alltid har kunskap om de olika riskfaktorerna för fraktur. Instrumentet kan värdera risken för fraktur och ge vägledning till om bentäthetsmätning bör utföras.

I de preliminära riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar från Socialstyrelsen, rekommenderas remiss för bentäthetsmätning vid en FRAX risk på 15 % eller högre för osteoporosfraktur. Inte minst för patienten är kunskapen om hur stor den absoluta frakturrisken är av stort värde då det kan vara svårt både för patient och för läkare att utifrån relativa riskestimat kunna värdera om den absoluta frakturrisken är hög eller låg.

I Socialstyrelsens nya riktlinjer har även prioriteten för behandling värderats utifrån FRAX. Vid en risk för osteoporosfraktur överstigande 30 % (hög risk) på tio år med samtidig prevalent fraktur har behandling med flera frakturförebyggande läkemedel prioriterats mycket högt (prio 2 på en 10-gradig skala).

Ett värdefullt komplement till den kliniska bedömningen

Som med alla riskvärderingsinstrument finns det brister även i FRAX, vilket medför att den sedvanliga kliniska bedömningen av patienten bör göras. Osteoporos i ländryggen kan inte vägas in i FRAX kalkylatorn. Samma gäller för dosen per oral kortison, där t.ex. 40 mg kortison medför flera gånger förhöjd frakturrisk jämfört med 5 mg dagligen.

FRAX ger enbart möjlighet till att ta hänsyn till tidigare fraktur eller ej, trots att vi vet att en kot- eller höftfraktur har betydligt större prediktionsvärde att förutsäga ny fraktur. Likaså undervärderas betydelsen av multipla frakturer.

Sammanfattningsvis utgör FRAX ett värdefullt komplement till den kliniska bedömningen av frakturrisk, förenklar processen att välja ut rätt patienter att mäta bentäthet på, samt ger vägledning till hur angelägen frakturförebyggande behandling är.

Referenser:

1. Kanis JA, McCloskey EV, Johansson H, Oden A, Strom O, Borgstrom F 2010 Development and use of FRAX in osteoporosis. Osteoporos Int 21 Suppl 2:S407-413
2. Kanis JA, Oden A, Johansson H, Borgstrom F, Strom O, McCloskey E 2009 FRAX and its applications to clinical practice. Bone 44:734-743
3. WHO publication - Kanis JA, on behalf of the World Health Organisation Scientific Group. Assessment of osteoporosis at the primary health care level. WHO Collaborating Centre for Metabolic Bone Diseases, University of Sheffield 2007