Om benvävnad

Skelettet fungerar som stöd för muskler och senor samt beskyddar våra inre organ mot skador. Revbenen beskyddar t.ex. hjärtat och lungorna, hjärnan beskyddas av kraniet. Benvävnad består av bindväv (kollagen) med kalciumkristaller (hydroxyapatit) nundet till sig. Kollagen ger benen elasticitet och kalcium ger styrka. Båda egenskaper är viktiga för benens skydd mot brott.

Benvävnaden är kroppens kalciumlager

Benvävnaden fungerar som lager för kalcium och innehåller faktiskt 99% av kroppens kalcium. Kalcium finns också i blodet. Kalciummängden i blodet har betydelse för en lång rad celler, bl.a. muskelceller.

Våra ben är uppbyggda av två slags benvävnad:

• Den yttersta delen av benet, som kallas skalben eller kompakt benvävnad, består av mycket tät och stark benvävnad.

• Den innersta delen av benet liknar närmast en byggnadsställning och är både stark och lätt. Den kallas trabekulär eller spongiös benvävnad.

Båda typer av benvävnad minskas när man får benskörhet, men minskningen sker först i trabekulär benvävnad.

Benvävnaden är levande

Benvävnad är aktiv och levande vävnad, vilket betyder att benvävnaden omformas hela livet. Omformningen går till genom att äldre benvävnad bryts ned och ny benvävnad bildas på samma ställe.

I benvävnaden finns bencellerna: de bennedbrytande cellerna (osteoklaster) och de benbildande cellerna (osteoblaster). Ett nära samarbete mellan dessa två cellertyper säkrar att benvävnaden hela tiden kan förnyas och bevarar därmed benets smidighet och styrka.

Omformningen av benvävnad har två ändamål:

• Hålla benvävnaden stark genom att konstant reparera små skador som hela tiden uppstår.

• Se till att resten av kroppen får tillgång till kalcium från benvävnaden.

Benvävnadens utveckling

Genom hela livet sker en konstant förändring av benvävnaden. Från att vi föds till 25-30-årsåldern växer benen och blir större och starkare. Från 30-40-årsåldern och resten av livet förlorar vi alla en del av vår benvävnad (se figur 1).

Benvävnad hos barn

Medan man är barn och ung bygger kroppen upp mer benvävnad än vad som bryts ned. Därför blir benen efterhand större och starkare. I puberteten växer pojkars ben mer än flickors, därför är benen hos män generellt starkare än hos kvinnor.

Den mängd ben som byggs upp medan man är barn och ung har betydelse för hur starka benen blir senare i livet. Om man har byggt upp för lite benvävnad kan det öka risken för att senare utveckla benskörhet.

Hur mycket benvävnad den enskilde bygger upp beror bl.a. på ärftliga faktorer, kroppsvikt, växthormon, könshormon, eventuella sjukdomar, kostens innehåll av kalcium och D-vitamin samt fysisk aktivitet. Läs om riskfaktorer för att utveckla benskörhet.

 Benvävnad hos vuxna och äldre

Människan uppnår sin maximala benmassa i 25-30-årsåldern (se figur 1). Härefter förlorar både män och kvinnor 0,5-1% benvävnad om året under resten av livet. Detta är en helt naturlig åldersbetingad benförlust som orsakas av att de benbildande cellerna (osteoblasterna) inte längre kan reparera de hål i benvävnaden som de bennedbrytande cellerna (osteoklasterna) gör.

Hormoner och benskörhet

Både män och kvinnors könshormoner, testosteron och östrogen, har stor betydelse för benvävnaden. De reglerar nämligen de bennedbrytande cellernas aktivitet.

När kvinnor når övergångsåldern (menopaus) faller produktionen av kvinnligt könshormon drastiskt inom loppet av kort tid. De bennedbrytande cellerna får därför fritt spelrum i en period och hos kvinnor i övergångsåldern ses därför ofta en stor benförlust. Hos några kvinnor ser man en benförlust på ända upp till 6-10% om året. Ett högt intag av kalk och D-vitamin kan minska denna förlust.

Läs mer om hur du förebygger benskörhet.

Film om benvävnad och benskörhet

Se en film om benvävnad och benskörhet.