Vad är osteoporos?

Definition

Osteoporos definieras som "ett tillstånd karaktäriserat av minskad benmassa samt förändringar i benvävnadens mikrostruktur som medför reducerad styrka i skelettet och en ökad risk för benbrott". Traditionellt sett definieras osteoporos utifrån benbrott, och det är då frakturer i ryggkotor samt höftledsnära brott som primärt karaktäriserar sjukdommen.

För allmänläkaren handlar det om patienter med:

• lågenergifraktur i höft eller ryggkota, eller

• lågt T-score

Diagnostik

I och med DEXA-tekniken har det blivit möjligt att identifiera personer med ovanligt låg benmassa som därför löper stor risk för att få en fraktur. Nya effektiva mediciner gör det möjligt att förebygga och behandla osteoporos redan innan den första frakturen. 

Idag används diagnosen osteoporos både om patienter med låg benmassa och patienter med osteoporotiska frakturer. Prognosen skiljer sig dock avsevärt för dessa två grupper. Redan från första frakturen faller livskvaliteten, medan dödligheten stiger.

Förekomst

Osteoporos är den klart vanligast förekommande metabola skelettsjukdommen och på grund av den ändrade livsstilen och ålderssammansättningen i befolkningen, stiger både antalet män och kvinnor som har sjukdommen. Det är inte bara kvinnor som får sjukdommen, i en del samhällen är det övervägande män som utvecklar osteoporos.

Riskfaktorer

De viktigaste riskfaktorerna for fraktur är nedsatt bentäthet (BMD=bone mineral density), ålder och tidigare fraktur. De olika osteoporostiska frakturerna uppträder i en karaktäristisk ordning. Underarmsfrakturen, som ofta är den första som inträffar, räknas som en "varningsfraktur" eftersom den är nära kopplad till ökad risk för senare kotkompression och höftfraktur. Konsekvenserna av en osteoporotisk fraktur har blivit bättre belysta på senare tid, och det har visat sig att frakturer inte bara ökar morbiditeten men även mortaliteten.  

Prevalensen olika från världsdel till världsdel

Prevalensen av osteorporos är olika i olika delar av världen. Just skandinavien har en av världens högsta prevalenser, och i Sverige kommer omkring 50% av alla kvinnor och 20% av alla män få osteoporos. Det är primärt vita ("kaukasier") som drabbas, medan förekomsten är lägre bland afrikaner och asiater. Ända sedan 30-talet har man registrerat antalet höftfrakturer, och antalet är kraftigt stigande. Orsakerna till detta är många, men ändrad livsstil med mindre fysisk belastning, mer stillasittande arbete, minskat intag av kalk och D-vitamin samt ökat förbruk av alkohol och tobak anses medverka till den stigande prevalensen. Befolkningens ökade livslängd spelar också en avgörande roll. I icke-industrialiserade länder där livslängden nu stiger kraftigt, kan man därför förvänta en kommande epidemi med osteoporos.

Osteoporos – en kvinnosjukdom?

Traditionellt räknas osteoporos som en kvinnosjukdom, och det stämmer att fler kvinnor än män drabbas av sjukdomen. Anledningen till detta är att kvinnor inte uppnår lika hög benmassa som män, att kvinnor förlorar en betydlig mängd benmassa i samband med klimakteriet, och slutligen att kvinnor lever längre. Om man jämför liknande åldersgrupper, så är fördelningen mellan kvinnor och män 2:1. I mer primitiva samhällen som maori- och bantu-samhällen, är förhållandet omvänt, d.v.s att fler män än kvinnor får osteoporos.

Orsaker

Osteoporos är en multifaktoriell sjukdom. Den är dels genetiskt betingad, men benmassan påverkas också av en lång rad andra faktorer så som livsstil, sjukdommar och läkemedel. Just eftersom livstilsfaktorer spelar en så betydande roll, samtidigt som livslängden ökar, stiger antalet patienter som drabbats av osteoporos.

Behandling av osteoporos

Möjligheterna för behandling av osteoporos har ändrats drastiskt. Från att endast ha bestått av kalcium, D-vitamin och östrogen till postmenopausala kvinnor, till att idag kunna välja mellan flera olika typer av behandling - även för män. Men de nya anabola behandlingarna har det blivit möjligt att bygga upp ny benvävnad. All behandling försiggår idag i samråd med patienten. Kunskapen om vilken livsstilsfaktorernas betydelse, gör det möjligt för patienterna att själva medverka i förebyggande och behandling. På flera ställen i landet finns det nu ostoeporosskolor, där patienterna på ett systematiskt sätt lär sig att hantera sin sjukdom.

Patofysiologi

Biologin bakom ostoeporos är ändringar i den trabekulära benvävnaden i form av uttunning och förlust av framförallt horisontala fibrer, samt uttunning av det omgivande kompakta skalet. Detta ändrar de biomekaniska egenskaperna dramatiskt så att benvävnaden blir svagare, och det lättare uppstår en fraktur. På det cellulära planet ses en obalans mellan de uppbyggande ostoeblasterna och de nedbrytande osteoclasterna, vilket leder till en konstant förlust av benvävnad.