Birgittas historia: Del 1

Det började i 1986…

I 1986 började jag att få smärtor i ryggen och därför blev jag röntgad. Min läkaren sa till mig att det var slitna leder och att en av mina ryggkotor var nedsliten till en kil.

Inom loppet av de nästa 7 åren fick jag tilltagande smärtor i hela ryggen och över länden och därför bad jag min läkare om att få remiss till en reumatolog. Reumatologen skickade mig till bentäthetsmätning på det lokala sjukhuset och här fick jag diagnosen 'osteoporos' och nu hette den kilformade ryggkotan en 'kotkompression'. Jag blev erbjuden behandling med hormoner eller bisfosfonater. Min dåvarande läkare ville varken rekommendera det ena eller det andra och jag ville gärna veta mer om sjukdomen innan jag gick igång med behandling.

Osteoporos – en stad i Ryssland?

Då jag själv var lite otrygg med båda behandlingar och inte hade någon som helst kännedom om sjukdomen, bad jag om betänketid för vilken behandling jag skulle välja. Osteoporos lät ju nästan som en stad i Ryssland... och sköra ben? Vad betyder det? Slutar jag med att sitta i rullstol precis som min mor? Det flög runt många obehagliga tankar i huvudet.

Lyckligtvis låg det en folder i väntrummet på sjukhuset från den då nystartade Riksföreningen Osteoporotiker. Då jag kom hem ringde jag till dem för att få bättre kunskaper om sjukdomen och det tröstade mig lite.

Jag anmälde mig till föreningen för att få så mycket kunskap om sjukdomen som möjligt.

Vilken behandling skall jag välja?

Efter jag hade fått diagnosen fortsatte jag med smärtstillande medicin, men efter ett år bad jag min läkare om en ny mätning. Kan det vara fel i mätningen av bentätheten, tänkte jag. Förlorar jag så mycket benmassa att det är nödvändigt med benmedicin? Men det var inga tvivel hos osteoporosläkaren och vi kom överens om att jag nog få det bättre av att ta behandling med bisfosfonater.

Jag är glad för att jag inte valde behandling med hormoner, för idag rekommenderar man inte att behandla benskörhet med hormoner pga. undersökningar som gjort oss uppmärksamma på vissa biverkningar med behandlingen, t.ex. ökad risk för att utveckla bröstcancer mm. Idag finns det många mediciner som dels kan stoppa urkalkningen och återuppbygga benen och där eventuella biverkningar inte är så farliga som vid hormonbehandling.

Bisfosfonater

Jag har nu varit i behandling med bisfosfonater i 15 år och min bentäthet är nästan normal för min ålder, men jag skall fortsätta behandlingen för att inte få återfall. För ett par år sedan fick jag en del hosta och läkaren menade att det kunde bero på medicinen. Därför kom vi överens om att jag skulle ha injektioner med bisfosfonater var tredje månad.

Min mor hade tydligen också benskörhet

Jag hade annars en motvilja mot medicin. Min mor fick nämligen i många år olika typer medicin, men mycket kunde hon inte tåla och annat prövade hon endast i kort tid och det var till synes ingen medicin som hjälpte henne. Trots många år med sjukdom blev hon 86 år, de sista åren på vårdhem. Min mor fann aldrig orsaken till hennes smärtor. Hon dog 1990 och på den tiden var det inte så lätt att bli undersökt för osteoporos, men idag är jag nästan säker på att hon hade osteoporos. Min mors systrar gick också framåtböjda och hade smärtor. 

Birgittas historia: Del 2.